Hur går man från postorder till 182 miljoner digitala användare? Det vet Netflix. Istället för IT-kaos använder de molnet – och containers.
När Marc Randolph och Reed Hastings grundade postorderföretaget Netflix 1997 hade de antagligen inte en tanke på att företaget 23 år senare skulle vara värderat till närmare 200 miljarder dollar.
Idag har Netflix 182 miljoner användare i nästan 200 länder. För att hantera en så stor användarbas, och dessutom leverera något så resurskrävande som video, gäller det att använda innovativ teknik.
En modern IT-arkitektur handlar framförallt om flexibilitet. Den senaste tidens världshändelser har visat att vi behöver vara beredda på stora omställningar med kort varsel. Det gäller alla aspekter av verksamheten: från var de anställda ska jobba till vikande orderingång och ändrade trafikströmmar. Men även innan corona-pandemin var flexibilitet och skalbarhet att föredra.
Netflix var tidiga med containers
Netflix hyllas ofta för sin pålitlighet och sina korta svarstider. En av anledningarna till detta är att de var tidiga med att ”containerisera” olika delar av sin tjänst. Container-arkitektur är en form av virtualisering, men istället för att virtualisera hela operativsystemet (eller i Netflix fall hela tjänsten) skapas virtuella instanser av enskilda funktioner istället. Dessa kallas microservices och kan till exempel vara funktionen för att betala sin Netflix-räkning eller ändra lösenordet.
Det är betydligt mer effektivt, i flera avseenden. En fördel är minnesåtgång. Det är dyrt att virtualisera ett helt OS för varje användare. Samma sak med uppstartstid; en container startar på sekunder medan en virtuell maskin på minuter.
– Det som gör containers riktigt häftiga är att det inte spelar någon roll hur de utvecklas eller var de körs för att de ska fungera tillsammans. De kan utvecklas i vilket språk som helst, så länge koden kompilerar till det underliggande operativsystemet som kan vara Mac, Windows, Linux eller något annat, säger Mathias Törnblom, Customer Technology Evangelist på Dustin.
Vem är det som kör egentligen?
Med container-arkitekturen kan Netflix öka innovationstakten. Risken för avbrott blir mindre. Utvecklarna kan snabbt skapa nya funktioner, testa och sjösätta dem utan behöva stänga ner, starta om eller riskera att krascha delar av tjänsten.
Men för att Netflix ska kunna hantera alla miljoner olika containers som körs samtidigt krävs ett övergripande system som automatiserar och övervakar driften. Netflix utvecklade sitt eget som de kallar för Titus. Annars var Googles open source-projekt Kubernetes (vilket betyder ”kapten” eller ”pilot” på grekiska) tidigt ute med ett sådant system och 2019 lanserade flera jättar sina egna versioner, som IBM Cloud Paks, VMware Project Pacific och Microsoft Azure Arc. Dessa system hanterar dina containers och skalningen av dem samt stoppar de som inte fungerar. De uppdaterar containers i bakgrunden och övervakar systemets hälsa.
